En lång uppdatering...

Återigen har det blivit ett långt uppehåll med skrivandet här. Eller vettigt skrivande i alla fall. Så jag tänkte ta tillfället i akt att skriva förhoppningsvis ett långt inlägg nu. Får se hur långt det blir och hur långt i tiden jag går tillbaka. Men here we go och jag tänker väl börja i Göteborg igen..

Som tidigare skrivet i denna blogg så var det Göteborgsvarvet som skulle springas den 22e maj. Efter att ha tränat i princip ett år inför det, med ganska långa träningssvackor ska nämnas, så visste jag absolut inte hur jag stod inför att kunna springa 2.1mil. Många mil blev det under årets gång och jäkligt svettiga pass på World Class. Men ändå gick tankarna väldigt mycket kring om det var tillräckligt. Som längst hade jag sprungit 1,2 mil och då varit tvungen att avsluta med massiva kramper i magen. Målsättningen att komma under två timmar var mest baserad på andras tider och saker som om att det var en skamgräns att kommer över det. Två timmar kändes ändå väldigt rimligt. Man behövde springa varje kilometer på 5,5min ungefär.
Då fram till loppet. Jag var jättenervös. Jag vet inte varför, jag menar jag skulle ju bara springa?
Samtidigt när startskottet gick släpptes allt, och tankarna var mest på att hitta en takt och hålla den. Vilket vi gjorde. En perfekt takt hittades och allt flöt på bra. Sen skulle det visa sig att takten var något för långsam för att hinna fram till måltiden. Om jag minns rätt nu så var mellantiderna:
5km - 30min
10km - 1tim
15km - 1tim 30min
21km - 2tim 9min

Det var inte förrän vid 17km som man önskade att man dom där svettiga dagarna på W C hade tränat mer benmuskler. Vi tränade inte ben alls. "Äsch det måste räcka med den benträningen vi får genom att springa".
Absolut inte skulle jag säga nu med facit i hand. Det mentala kändes väldigt bra. Inte någon gång kom tankarna om att bryta. Kommer dom tankarna kan det mycket väl bara kört. Det var bara att köra och kilometer efter kilometer. På slutet var det bara att köra och ta meter för meter.
Nu känns det mest att jag är nöjd med 2,09 under de förutsättningar som rådde. Och jag är väldigt nöjd helt enkelt.
Jag kommer springa nästa år igen, var så säkra.

Kvar i Göteborg! Och på söndagen var vi på en utställning i Eriksbergshallen. Konstutställning med Da Vinci, Michaelangelo och Rafael. Jag är ingen konstfantast, men det känns väldigt kul att ha sett på så många stora mästerverk av stora konstnärer.

Näst på tur är väl att nämna lite om blodomloppet som sprangs på torsdagen den 27 maj. 1 mil skulle springas. Det kändes väldigt tydligt en bit in att benen var påtagligt trötta efter helgen. Inte så mycket att skriva om detta, men kom in på en tid av 51min. Vilket jag är nöjd med. Här var måltiden satt på under 50min. Nära nära.
Jag har fortsatt att sprungit ganska mycket efter detta nu för att hålla uppe formen. Jag mår bra utav att springa helt enkelt. Samtidigt som jag kanske inte har vilat så mycket som jag behöver. Men kroppen känner inte av något direkt. Jag vet inte om jag missbrukar isbalsamet som jag masserar in benen med efter jag har sprungit. Kanske är ett tecken på att jag måste vila..

Ett snabbt hopp fram till helgen som varit nu. Storfest i fredags hemma i vikingstad då guldbröllop firades. Åt och drack väldigt gott och släkten är ju kul att träffa.
Lördagen började med att vaxa Joels båt, och som den blev vaxad. Ujuj. Det blev även poolbad. 22grader, väldigt behagligt i vattnet. Skillnad mot när vi badade i sjön tidigare i veckan, då det var 14grader typ.
På kvällen var planen att vi skulle på fattömning på HG. Vi kom väl dit något försent och det var väldigt smockat. Men plats på uteserveringen fanns det och där satt vi fram till 23 för att sedan åka in till stan och Nationernas. En väldigt rolig kväll med mycket fuldans och glada miner. Även en stoor nyhet släpptes.

Nu känns det i alla fall som att sommaren är här på riktigt. Och det är väldigt glädjande. Bara två veckor fram tills att jag börjar jobba. Ser fram emot det väldigt mycket. Trivs så fruktansvärt bra där.
I sommar annars hoppas jag på väldigt mycket båthäng.. Vi ska få ihop en roadtrip, hur lång eller så är inget planerat direkt. Beror på hur mycket ledigt jag får ta.
Sen är det bokat att åka iväg till Turkiet den 6e september i en vecka. Det känns väldigt roligt.

I övrigt så ja.. En del saker tar väldigt mycket energi. Och jag kan väl inte riktigt sluta tänka på det. Jag önskar mest bara att saker och ting vore annorlunda. Som det var förr.
Jag är väldigt mycket för snäll i många lägen och får väl inte tillbaka detsamma alla gånger. Och vågar inte alltid säga något. Men jag tror på att man kommer längst så ändå.. och hoppas på att det inte utnyttjas..